VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Tävla om ”Första hjälpen vid matbordet”!

tavlavinn

Ibland kan matsituationen kännas som lite av en kamp, så även här hemma. Barnet äter kanske inte alls eller pyttelite, det kanske inte vill ha en speciell typ av mat eller så är allting bara fel. Förmodligen känner många igen sig i det här och det känns därför extra roligt att då kunna tävla ut två exemplar av Sara Asks nya bok ”Första hjälpen vid matbordet: om barns matkrångel, näringsbehov och smakfavoriter” i samarbete med Ordfront Förlag.

I ”Första hjälpen vid matbordet” får du lära dig mer om barnets perspektiv. Om de medfödda smakpreferenserna, den inbyggda skepsisen mot viss mat och de olikheter som finns mellan barn, från de första smakportionerna vidare genom de viktiga förskoleåren. Här finns tips på förhållningssätt för att inte måltiden ska bli en kamp, idéer om hur middagen kan serveras för att så många som möjligt ska vilja äta sig mätta på den, och en genomgång av de viktigaste näringsämnena, översatta i mat.

Tävlingsregler
– Berätta om det roligaste matminnet ni har tillsammans med ert barn, eller andras. Varför var just det roligt/spännande/intressant?

Tävlingen avslutas den 11/9 kl. 18.00

OBS! Endast tävlanden med svenska postadresser.

TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD! GRATTIS LISA OCH EVA!


Annons

Kommentarer


  1. Lisa 2016-08-31 on 11:34 Svara

    När jag var 20 år gick jag på restaurang med min 8 månader gamla guddotter Sydney och hennes moster och kusin. Jag frågade osäkert mostern om jag kunde ge ungen lite vattenmelon att smaka på, då hon tydligt var frestad av min mat. ”Absolut, Sydney äter allt!” svarade mostern självsäkert. Så jag gav Sydney en liten bit vattenmelon, och ungen gurglade lite äcklat. Jag lyfte upp henne för att hjälpa henne ifall hon satt i halsen… varpå ungen kaskadspydde över mig. Tydligen gillade hon allt utom vattenmelon. Jag fick gå ifrån restaurangen utan att äta, kan jag berätta.

  2. Annica 2016-08-31 on 18:34 Svara

    Roligaste minnet med mitt barn måste nog vara när hon tog upp en matbit och säger ”kaka” och jag säger ”nej det är mat” hon svarar ”jo kaka”. haha. ;D

  3. […] TÄVLA HOS MAMMA MALIN […]

  4. Eva 2016-09-02 on 21:02 Svara

    När jag talade om för min dotter som inte fyllt två är än att hon skulle ”stoppa i sig lite så att magen blir glad” och hon tar sin smörgås och bokstavligen försöker stoppa in den i i naveln.

  5. Cissi 2016-09-03 on 19:58 Svara

    Å en sån bok skulle vi verkligen behöva här hemma :/ matkrångel deluxe just nu…
    Roligaste mat minnet är egentligen ett bakminne från förra året när vi bakade pepparkakor. Stjälpte ut degen på bordet, Alice, då 2 år gör en väldigt äcklad min och utbrister ”blä, de e bajs”. Kan säga stt storasyster bröt ihop av skratt..

  6. Annica L 2016-09-04 on 22:42 Svara

    Det roligaste matminnet är inte från mina barn utan när jag själv var liten. Min lillebror kastade sig glatt över ris a la maltan i tron av att det var glass, minen efter han smakat var obetalbar. Tror inte han än i dag äter ris a la malta.

  7. Anja Dessborn 2016-09-08 on 20:36 Svara

    En sexåring ville beställa själv på kinarestaurang och berättade att hon ville ha ”rutinerade räkor”, hon fick dock friterade räkor ;)…

  8. Amanda 2016-09-10 on 00:11 Svara

    Åh så kul att vinna denna! Mitt barn är så liten än och har inte börjat äta. men roligaste var nog min systers barn som vid en månads tid jämt bajsade samtidigt som han åt, jämt!

  9. maria ödmark 2016-09-10 on 20:57 Svara

    Länge sen nu men jag gjorde fläsksås (kanska inte så barnvänligt) Men vi hade regeln smaka innan du vet om det är dåligt . Storasyster sa genast BLÄÄÄ direkt hon satte sig vid bordet ,fick då gå direkt på sitt rum utan mat .Där sitter lillasyster kvar slevar gladeligen i sig fläsksåsen och säger -MMM va gott kan vi äta det här varje dag :) Ville förmodligen slippa storasyster

  10. Carola L 2016-09-11 on 07:24 Svara

    Inte mat, men godisrelaterat. Vår äldsta var knappt ett år och ville verkligen smaka godis när vi satt och åt Turkisk Peppar. Titt slut gav vi upp och hon fick en liten bit. Hon gjorde massa miner på att det var starkt och egentligen inte alls gott, men då hon ätit upp den sa hon – Mer *s* för nog visste hon att det var gott. Ett par veckor efter (julafton) hittade hon en chokladask som hon glatt stoppade i sig en massa av, med följden att hon inte kunde ha de tänkte finkläderna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missa inte det senaste från mig!